Stockholm i januari

Sol

Idag var det riktigt krispigt solväder, och folk vallfärdade verkligen ut. Så även vi med hundarna.
Äntligen något annat än dimma, blåst, regn och storm som de varit sedan nyårsafton.

Härligt med solsken!

2011

År 2011 är snart slut och här är lite som hände under året:

Thailand

En kompis startade kennel:

Helsingborg slog rekord med Ukelele-spelning!

Köpenhamn

Kompiz, vår älskade katt, blev sjuk och fick lämna oss. Saknar dig så…

Viggo o Challe under året:

GOTT NYTT ÅR!!

Första dagen avklarad

Ja, då var jag hemma igen. Och både Challe och Viggo har överlevt dagen.

Jag gick och lyssnade i trappan när jag hade stängt ytterdörren, men hörde ingenting, och antagligen somnade Viggo direkt när jag gått, eftersom han varit vaken i två timmar då. Färdigrastad och allt.

Det var superskoj att komma tillbaka till jobbet, och alla undrade hur jag hade haft det på min semester.

-”Min kiss- och bajssemester?”, undrade jag då. En del som fick det svaret blev helt ställda över mitt svar, och undrade om de hade hört rätt. Men det hade de. Det var en kiss- och bajssemester. Jag gjorde nämligen inget annat vissa dagar, kändes det som, än att torka kiss och bajs och springa ut med valp i famnen en gång i timmen. Ungefär som när man ammade dottern. Vissa dagar satt man där, hela långa dagen lång, med tösen fastklistrad vid bröstet. Som en jäkla kossa…

Men, men… som min vise pappa sa till mig när jag beklagade mig hos honom en dag: ”Det är ju frivilligt, det du håller på med.” Och det har han ju rätt i. Det också. Som alltid.

Iallafall, så när jag kom hem på lunchen, så väntade hundarna på mig vid dörren…. samt en stark doft av bajs som slog emot mig när jag öppnade. Bara att ”skita” i det. Ta Viggo under armen, halsbandet runt halsen på Challe och slänga mig ut genom dörren igen, för en kiss- och bajsrunda i kylan. Bajset får jag torka upp senare.

Skämt åsido, dagen har gått smärtfritt. Mannen och jag väntar oss olyckor innanför dörren, när vi kommer hem. Iallafall några veckor fram i tiden. Huvudsaken är ju att han känner sig trygg här hemma med Challe.
Resten reder sig alltid…

Arbetet kallar

Det är en något nervös matte som sitter här och skriver för tillfället. Idag går jag tillbaka till jobbet, och
det är med blandade känslor jag gör det. Jag har saknat jobbet och allt det sociala som det innebär, men samtidigt så hade jag kanske behövt vara hemma med hundarna en vecka till… men men…

Igår introducerade jag Challe för vår vita skinnsoffa. Efter att ha fått en ”hjälp-mig”-blick från honom för tusende gången, efter att Viggo hängt och slängt i hans mungipor för 10,000:e gången, så lät jag honom hoppa upp bredvid mig på filten. Tänkte ändå att han kanske behöver en plats där han får vara ifred från Viggo, om han känner för det, när jag är iväg.

Annars måste jag säga att det går över förväntan. Jag trodde faktiskt att Challe skulle säga ifrån mer, men snacka om tålamod à la mastiff-style. Viggo håller på och skälla och morra och knorra för fullt på Challe, och Challe bara ligger där, tålmodigt, med alla sina leksaker samlade runt sig. De har han nämligen gått runt och samlat ihop tidigare, så han har full koll på alla grejor. Tro inget annat… Så när det gäller leken, så har han tålamod, Viggo får i stort sett göra vad han vill med Challe, förutom att ta hans ben m.m…. då säger han ifrån… Och det har han full rätt i. Känner däremot inte Challe för benet just då, så kan han även bjuda lite…

Så nu har stövlar och andra tuggvänliga skor, plockats undan. Kattlådan har ställts upp på lite högre höjder (för den tyckte Viggo var väldigt lockande. Ständigt matförråd…) och sladdar har dragits ur sina kontakter, så inga olyckor händer fram tills lunch när jag kommer hem igen. Känns som om mitt huvud kommer vara lite splittrat på jobbet idag…

Uppdaterar senare om hur det gått….

 

Windy city

Idag har solen visat sig. Skönt. Och Viggo har fått känna på hur det känns att bo i ”windy city no 2″, som man många gånger kan kalla denna staden. Blåser från alla håll och kanter.

Viggo försökte hänga på i Challes tempo… det gick så där för det mesta…

Vi hade även tur att få se en häger som satt och solade sig i sjön.