Helsingborg 6 januari 2010

Lite bilder från morgonrundan idag:

Jaktgudinnan Diana

Frusen damm… och inte en anka i sikte

Tunga snömoln över Helsingör

Sundsbussarna… måtte ni inte försvinna för gott

Challe, Challe… älskade pöjk

Pampiga Stortorget med fina granen

Titt-ut!

God fortsättning!

Älskade varg

Få djur är väl samtidigt så älskade och samtidigt hatade som just vargen.

Denna totalt missförstådda varelse, vild och vacker som få….

Idag fick jägarna ut och börja sin efterlängtade licensjakt på varg, och som jag misstänkte så var det många som fick ut och skjuta idag. Fler än 12,000 stycken jägare för att vara lite mer exakt. Och de ska då skjuta 27 stycken vargar av den totala stammen på en drygt 200 djur. De har till på februari månad på sig… och de lyckades idag, första dagen, skjuta hela 22 stycken.

För jävligt… Om jag får säga min mening.

”We have doomed the wolf not for what it is, but for what we deliberately and mistakenly perceive it to be – the mythologized epitome of a savage, ruthless killer – which is, in reality, no more than the reflected image of ourself.”

Snälla, stöd namninsamlingen för NEJ TILL LICENSJAKT PÅ VARG hos

Svenska Rovdjursföreningens sida:

http://upprop.nu/ODGQ

Rädda vargen från utplåning i Sverige innan det är försent…..

Flocken

Idag har molnen sänkt sig över Helsingborg igen. Deppigt värre. Jobbet kallar om en halvtimme, och jag är rätt glad över att vi hade en riktig långrunda på schemat igår under lördagen… i solskenet. Alla mös.

Från vänster:
Challe, Gandalf, Ada, Lexie och Leola

 

// Lotta

Renoveringshöst

Oops, mina uppdateringar suger ju verkligen! Men, men… jag har giltiga ursäkter. De senaste två månaderna har varit urjobbiga men samtidigt roliga. Dottern har gott och köpt sig en lägenhet, och det som var tänkt som en mindre snabbrenovering, blev naturligtvis en helrenovering. När man hade börjat på ett ställe, så bara fortsatte man…

Och fint blev det verkligen, men både jag och mannen började få lätta uppstötningar i slutet, bara vi tänkte på lägenheten, om jag ska vara ärlig. Som tur var så hade vi goda vänner som ställde upp och hjälpte oss också… Nu har dottern iallafall flyttat, och hon stortrivs verkligen i sitt egna lilla hem och varje dag hittar jag något nytt att köpa till henne, som hon kan ha användning av…det är så himlans kul…

Månaderna har som sagt bara försvunnit och ett tag kändes det verkligen att Challe kom i kläm här hemma. Samvetet gnagde. Skönt att man bara jobbar halvtid, för de dagar jag varit ledig, så har det bara stått Challe på mitt schema. Och då är det gos för hela slanten kan ni tro. Och nu när dottern flyttat så är det bara jag, mannen och våra djur kvar här hemma…

Helgerna viger vi åt honom, och våra hundpromenader med gänget.

Han har tagit sig bra efter kastreringen och gått upp några kilo, men han är ändå i fin form och älskar att röra på sig.

Vi har faktiskt blivit uppringda av Djursjukhuset här i Helsingborg, och ska dit på ”testbesök” för blodgivning med Challe.

Ska bli spännande att se hur det går… de får ju räkna med att muta honom.

Personalen ska ju först och främst godkännas av Challe, så jag hoppas att de har gott godis där…annars får jag väl se till att torka lite kalvlever här hemma och ta med mig…

Ja det var väl allt.
Over and out för denna gången, gott folk.

// Matte

 

 

 

Summering…

…av sommaren som har gått. Och fort har det gått också. Hann knappt känna av min enorma semeter på 2 hela veckor. Wow.

Så mycket som var planerat, platser jag skulle besöka, människor jag skulle träffa… hundar jag ville träffa. Öh, vi kom till Helsingör en dag. 4 km bort…

Inget stressande här inte….

Vi har mest slappat, gottat oss med hunden och lekt med den nya sötnosen i hundflocken. Let me introduce, vår kompis tredje hund:

Leola

Ni förstår säkert att jag o kameran har haft svårt att lämna stan. Söt är hon…

Vi har, eller rättare sagt, mannen har varit ute och tävlat Rallylydnad med Challe, och vi, mannen o jag, tränar Challe i fortsättningskursen nu i höst. Super, duper jättekul. Challe håller med oss.

När vi i söndags var på Söderåsens Brukshundklubb, så såg både jag och Micke en CC som fångade vårt intresse… Jag kan ju inte hålla mig, så jag går fram och frågar vem den stilige killen var:

Det var Frasse från Diocanes kennel… helt urmysig kille och supersöt. En riktig fining med andra ord.

Utöver detta så kan vi meddela att Challes kastrering funkar finfint… han leker hejvilt med löptikar utan att bry sig det minsta. Han tror ju ändå bara att han fortfarande är 6 månader. Livet är en fest, tycker Challe! Och då har man inte tid med brudar…

// Matte