Malmöutställning

Idag lämnade vi Challe hemma hos en mycket trött och lite ”dagen efter”- lillmatte. Husse och jag satte oss i bilen och for ner till Malmömässan för att titta på alla Challes tre syskon som skulle visas + plus lite shopping till vår hårige son.

Jag höll på att vända hem redan på parkeringen utanför… med en valp under var arm om jag fått. En Lhasa Apso-uppfödare hade med sig sina valpar som han hade vid husbilen utanför medan frugan antagligen var inne och visade resten av hundarna. 4 månader gamla var de, och helt jäkla bedårande. Jag ner på alla fyra givetvis, (jag kan helt enkelt inte motstå valpar), och pussade varenda en av de svarta små nosarna. Så söta och ulliga gulliga! Fast husse faktiskt också tyckte de var ursöta, så blev det ju givetvis ingen utan vi gick vidare in mot mässan… jag släpandes efter mannen, med ett fånigt grin på läpparna. Helt i valparnas våld!

Inne vid ringen träffade vi, efter att jag rekat för kommande inköp, Challes uppfödare Milla, samt Challes syskon: Elly, Knutte och Cesar, samtliga med respektive familj. Alltid lika kul. Vi träffade även Challes Helsingborgs-kompis Atlas, som kommer från Sejpejos. Jättekul att prata lite med dem, och vi bestämde att vi skulle låta Atlas och Challe träffas igen och busa av sig, de har båda vuxit en hel del sedan de träffades sist.

Utöver det kom även vår gulliga instruktör Lotta från brukshundklubben och letade efter Challe, och jag började smått ångra att jag inte anmält Challe. Jag är lite velig när det gäller utställandet. Ena dagen är Challe så jäkla grann, musklerna spelar under huden och han ser riktigt ståtlig ut, andra dagar ser han tanig ut som en liten valp igen. Så jag tänkte ge honom några månader till för att ”ta sig” och sedan tänkte jag anmäla honom till Hässleholm i maj. Jag har väl inte förhoppningar om att vinna hela skiten eller så, men jag vill ändå ge honom en ärlig chans och de bästa förutsättningar när han ska in i ringen.

När jag stod och tittade på vår ras, så kunde jag inte hjälpa att kasta lite avundsjuka blickar mot Rottweiler-ringen, som låg alldeles bredvid. Vilken show de höll där! Verkligen ösigt runt ringen. Måste vara kul att ställa sin hund när publiken hurrar fram en så som de gjorde. Och de gjorde det på samtliga hundar verkade det. Tänk om alla ringar kunde ha den stämningen… Hade varit kul!

Efter bedömningen blev det shopping, med mannen släpandes efter mig. Täcken, schampo, och massor, massor av gotte. Torkat hjärta, vom, karré, ren, lever… Luktade inte speciellt gott, där man stod och plockade, men som jag sa till en kille som stod bredvid mig ”Vi slipper åtminstone äta det. Ju äckligare vi tycker att det luktar, desto mer tycker doggen om det”.

Efter en lång promenad ner i stan med Challe så sitter vi äntligen här (Challe sover förstås), i soffan. Mannen är bortskickad och för mig och dotter (om hon kan slita sig från sin dator) väntar Melodifestivalen! Ett måste!

Hmmm… ja, jag vet… men jag bjuder på det…

Trevlig kväll.
Matte