Harley Davidson-kullen…

…fyller hela 1 år idag. Stort grattis till alla syskonen.

Dagen har spenderats på mitt jobb med långa skogspromenader och en fartfylld jakt efter en fälthare. Dessa förbaskade djur, som Challe verkar ha en förkärlek till. Hmmm…

Just nu kämpar vi för att få lite mer hull på hans ben… igen… Stackars Challe var magsjuk hela påsken. Med sprutdiarréer. Challe fick gå ut varannan timme med husse, och jag vaknade om nätterna av att Challe stod i köket med skamsen blick och hade färgat golvet brunt och vattnigt. Tur att man inte är äckelmagad. Det gick åt en hel del Torky-papper, kan jag säga. Jag har beställt färskfoder från Bravo idag, så förhoppningsvis får vi lite mer hull på honom igen.

Annars tycker vi att han har utvecklat sig fint. Han har än så länge aldrig morrat eller skällt mot en annan hund. Blir han utskälld av en annan hund, visar han inget intresse för den utan går lugnt vidare med nonchalanta steg. Hur cool som helst.

Han älskar att springa över stock och sten i skogen, och själv står man med andan i halsen och förundras över hans fart, fullt beredd på att höra hur han gnäller till när han smäller in i träd, stubbar, buskar eller stenar. Men han är en vig jäkel och gnället har uteblivit än så länge. Challe har en förmåga att väja för minsta hinder på en 1/1000-dels sekund. Lika fantastiskt att se varje gång.

Jo då, ni har förstått rätt. Vi älskar honom. Varenda hårstrå han fäller på mattan, alla dregeldroppar han skvätter omkring sig när han varit och druckit och samtliga tuggbenrester man får springa och plocka undan varje kväll. Man börjar känna sig som en nybliven småbarnsförälder igen.

Och det är inte vi som äger honom… Han äger oss!

Tack, Milla och Kenneth, för att vi fick köpa honom.