Värmeslag på Bosjökloster

Vi hade egentligen bestämt oss för att inte ställa Challe förrän till Sofiero, men vi anmälde ändå honom i sista minuten till Bosjökloster-utställningen. Vi tog med pastasallad och god dricka och förberedde oss på en picnic med familjen. Dottern följde med och såg dagen som ett sätt att fånga några solstrålar (som om det behövs).

När vi körde hemifrån vid 07.22 stod termometern på 19 grader, och varmare blev det ju mer inåt landet vi körde. Som väl är hade vi tagit med en extra PET-flaska med kallt vatten, reserverat enbart för Challes behov. Och det behövdes verkligen. Jag skojar inte när jag säger att det säkert var 30 grader i ringen… och ingen skugga i närheten. Challe kröp intill en campingstol utrustad med parasoll och vi andra satt i full sol och väntade på vår tur… i 3 1/2 timme! Challe fick hällt vatten över sig med jämna mellanrum, medan vi själva snålade med drickandet, dumma som vi var. Bara hunden var sval, det var det viktigaste för oss. Själv började jag bli snurrig men tänkte väl att skulle gå över.

Challe tur kom och vi gick in i ringen… helt själva. Helt otrolig konkurrens! Not! Han travade på med tungan ute, men med god svikt i stegen ändå. Duktig ponke! Hörde domarens ord när jag ställde honom, och var jätteglad för det domaren, Kerstin Nilsson, sa:

” 14 månader gammal hane i mycket vacker blank päls. Mycket vackert huvud i profil. Välansatta välburna öron. Önskvärt med mörkare ögon. Bra underlinje. Kunde ha mera bröstvolym. Rör sig på ett mycket trevligt sätt. Bra muskler. Trevligt temperament.” HP, BIR

Vi fick en rosett!!

Jag visade stolt upp kritiken, kan ni tro, för Challes uppfödare som var på plats.

Efter den lilla korta uppvisningen var det paus inför gruppvisningen, och då gick vi in i skogen för svalka och pastasallad. Mannen min dukade upp mat, vatten och öl och bänkade sig på filten i gräset, men vilan blev kortvarig. Dottern och jag är smått äcklade av kryp, så vi for upp igen och insisterade på att lämna stället. Vi svalkade oss på cafeterian istället, med glass och mer vatten, och träffade där vår uppfödare igen samt Akiras husse och matte, som också är från Helsingborg.

Sedan var det gruppfinal. Ut i solen igen… blagande sol… Jag blev snurrig igen, och vågade inte sätta mig riktigt med rädsla för att trilla ihop när jag reste mig. I uppsamlingringen fick vi stå och vänta en stund, svetten lackade på mig och hunden orkade inte stå längre, utan hängde mest mot mina ben. Husse var snäll och hämtade vatten som han hällde över Challe, och jag tittade ursäktande på andra raser som inte kunde ha den förmånen om de ville att pälsen skulle vara fin… Schäfer, Newfoundland, Berner Sennen. Förlåt…

I ringen snurrade det rejält och jag var så fokuserad på hunden därinne att jag knappt minns själva uppvisningen, eller hundar bakom mig. Vet att vi ingick i de 5 som blev utvalda i gruppen, men sedan är det väck. Huvudet kokade på mig och Challe gnällde. Har aldrig gillat när det är för varmt…

Vi fick iallafall inte gå vidare längre än så… Så dagen var till ända, till min, dotterns och husses glädje. Challe lunkade långsamt bakom oss till bilen, som tacksamt stod i skuggan och väntade på oss. I bilen däckade både Challe och dottern, som tyckte att hon fått nog av solen denna dagen. Mannen fick köra hem medan jag satte huvudet på kylning.