]]> http://charleyflax.wordpress.com/2012/01/20/stockholm-i-januari/feed/ 0 Challe kyrka bur fika kanon idagränd vysthlm gränd gata puss-ida gamlastan belysn-sthlm bro http://charleyflax.wordpress.com/2012/01/07/sol-2/ http://charleyflax.wordpress.com/2012/01/07/sol-2/#comments Fri, 06 Jan 2012 22:34:52 +0000 Challe http://charleyflax.wordpress.com/?p=691 ]]> Idag var det riktigt krispigt solväder, och folk vallfärdade verkligen ut. Så även vi med hundarna.
Äntligen något annat än dimma, blåst, regn och storm som de varit sedan nyårsafton.

Härligt med solsken!

Thailand

En kompis startade kennel:

Helsingborg slog rekord med Ukelele-spelning!

Köpenhamn

Kompiz, vår älskade katt, blev sjuk och fick lämna oss. Saknar dig så…

Viggo o Challe under året:

GOTT NYTT ÅR!!

Jag gick och lyssnade i trappan när jag hade stängt ytterdörren, men hörde ingenting, och antagligen somnade Viggo direkt när jag gått, eftersom han varit vaken i två timmar då. Färdigrastad och allt.

Det var superskoj att komma tillbaka till jobbet, och alla undrade hur jag hade haft det på min semester.

-”Min kiss- och bajssemester?”, undrade jag då. En del som fick det svaret blev helt ställda över mitt svar, och undrade om de hade hört rätt. Men det hade de. Det var en kiss- och bajssemester. Jag gjorde nämligen inget annat vissa dagar, kändes det som, än att torka kiss och bajs och springa ut med valp i famnen en gång i timmen. Ungefär som när man ammade dottern. Vissa dagar satt man där, hela långa dagen lång, med tösen fastklistrad vid bröstet. Som en jäkla kossa…

Men, men… som min vise pappa sa till mig när jag beklagade mig hos honom en dag: ”Det är ju frivilligt, det du håller på med.” Och det har han ju rätt i. Det också. Som alltid.

Iallafall, så när jag kom hem på lunchen, så väntade hundarna på mig vid dörren…. samt en stark doft av bajs som slog emot mig när jag öppnade. Bara att ”skita” i det. Ta Viggo under armen, halsbandet runt halsen på Challe och slänga mig ut genom dörren igen, för en kiss- och bajsrunda i kylan. Bajset får jag torka upp senare.

Skämt åsido, dagen har gått smärtfritt. Mannen och jag väntar oss olyckor innanför dörren, när vi kommer hem. Iallafall några veckor fram i tiden. Huvudsaken är ju att han känner sig trygg här hemma med Challe.
Resten reder sig alltid…

Igår introducerade jag Challe för vår vita skinnsoffa. Efter att ha fått en ”hjälp-mig”-blick från honom för tusende gången, efter att Viggo hängt och slängt i hans mungipor för 10,000:e gången, så lät jag honom hoppa upp bredvid mig på filten. Tänkte ändå att han kanske behöver en plats där han får vara ifred från Viggo, om han känner för det, när jag är iväg.

Annars måste jag säga att det går över förväntan. Jag trodde faktiskt att Challe skulle säga ifrån mer, men snacka om tålamod à la mastiff-style. Viggo håller på och skälla och morra och knorra för fullt på Challe, och Challe bara ligger där, tålmodigt, med alla sina leksaker samlade runt sig. De har han nämligen gått runt och samlat ihop tidigare, så han har full koll på alla grejor. Tro inget annat… Så när det gäller leken, så har han tålamod, Viggo får i stort sett göra vad han vill med Challe, förutom att ta hans ben m.m…. då säger han ifrån… Och det har han full rätt i. Känner däremot inte Challe för benet just då, så kan han även bjuda lite…

Så nu har stövlar och andra tuggvänliga skor, plockats undan. Kattlådan har ställts upp på lite högre höjder (för den tyckte Viggo var väldigt lockande. Ständigt matförråd…) och sladdar har dragits ur sina kontakter, så inga olyckor händer fram tills lunch när jag kommer hem igen. Känns som om mitt huvud kommer vara lite splittrat på jobbet idag…

Uppdaterar senare om hur det gått….

Viggo försökte hänga på i Challes tempo… det gick så där för det mesta…

Vi hade även tur att få se en häger som satt och solade sig i sjön.

Men han är helt underbar, charmig och luktar så underbart valpigt att jag inte kan få nog av att borra ner näsan i hans päls. Och när man kastat sig ur sängen, ibland för andra gången, mitt i natten, och ger sig ut i mörkret i bara nattasärken med valpen under armen, så är allt värt besväret när han fint gjort sina behov på gräset och tittar upp på en med en blick som ser ut att säga ”var jag inte duktig nu, matte?” Då märker man inte att man kanske egentligen skulle tagit sig tid att ta på sig jackan, innan man gick ut i höstvindarna, och att grannarna antagligen redan noterat den urtvättade Snoopy-pyjamas som man står i… Det är bara valpens ögon och hans ”will-to-please” som räcker…
Sova?! Det kan jag ju göra en annan gång, tänker jag när jag tar upp en blöt-under-magen-valp i famnen igen, solkar ner pyjamaströjan med lera, men förnöjt andas in valplukten och får en varm valp-puss på kinden…
Så låt mig presentera Viggo för er, vår lilla Duracell-terrier:

Jag har aldrig förstått mig på det här med att förstöra… blir mest bara ledsen när jag ser det.. Vad tänker folk…??  De gav sig till och med på Kärnan…

Någon hade sett nöje i att sätta eld på trappan upp till entrén…*suck*

Träningen går framåt med Challe. Han badar i och för sig inte i sundet längre… hu, alldeles för kallt för min smak! Vi har faktiskt snackat om att skaffa en liten gummibåt till nästa år, som Challe kan simma efter. Får se hur det går med den saken… Den ska ju blåsas upp också…

Däremot så traskar vi runt i terräng med Challe. Blöta om fötterna blir vi, så det blir väl att äntligen skaffa sig ett par rejäla gummistövlar.

Är nog den enda hundägaren som inte äger ett par gummistövlar, men praktiskt lagd har jag aldrig varit. Alltid felklädd, säger de som känner mig… men enligt mig så är det alltid fel på vädret…<

Men träningen funkar ganska bra. Challe trampar på i koppel, med viktmanschetter på benen, som vi köpte på Rehab.

I höst/vinter tar vi kontakt med Rehab igen för vidare träning på treadmill, och ev lite simning.

Sedan, så händer det… förhoppningsvis… lite annat kuligt i höst. Håll koll…

Här är lite fler bilder från våra rundor senaste tiden:

Ha en fortsatt bra sensommar med er.

// Lotta

Där låg han igen, vid mina fötter snarkandes. Stor, svart och totalt ”in my way”.

Och jag upptäckte hur skönt det var att ha honom där igen, och hur mycket jag saknat hans sällskap om dagarna.

Tyvärr var det bara en engångshändelse, vi var lite folk på kontoret (chefen på semester) och inga besök var inbokade, så jag passade på. Challes nya smeknamn blev ”ponnyn”…Förstår inte…?

Challe uppskattade iallafall utsikten mot Mariatorget, där det var en massa att titta på.

Men… I´m back. Har till och med köpt en pytteliten och jättesöt kamera som hänger med lite överallt nu för tiden.

Sommaren fram till nu har väl varit lite upp och ner.

Vi har varit på en himlans massa veterinärbesök med Challe sedan vi kom hem från Thailand. Jag upptäckte att han haltade mer och mer ofta, när vi varit ute med hundgänget om helgerna, och han var inte helt ren i rörelserna heller upptäckte jag. Så det blev till att boka en rejäl genomgång på honom hos veterinären. Och mycket riktigt… höger bak var knackig när han gick och efter röntgen så blev det konstaterat att den höften blivit sämre sedan förra hd-röntgen och att han nu avlastade höger bakben så mycket som han kunde. Till följd av detta så hade ju vänster höft blivit mycket starkare, så det blir till att jobba med Challe i fortsättningen, och inga mer tuffa hundlekar för honom, för höftkulan kunde lätt hoppa ur led på honom vid överansträngning.

Så det har varit treadmill och strething på hans schema nu de senaste 3 månaderna, 2 gånger i veckan. Och inget hundbus.

Och han har varit jätteduktig.

Men nu i sommar så har det blivit att vi åker ner till stranden om morgnarna istället, och tränar HELT GRATIS och vi njuter alla tre. Hela stranden för oss själva… och Challe simmar på:

Hur sommaren har varit annars? Jo, det är synd att klaga….:

// Lotta